Vägen

Man kan ganska snabbt, billigt och enkelt åka minibuss från Pakse till Si Phan Don. Man kan också åka båt men det är ett betydligt mindre populärt sätt eftersom det kostar lite mer och tar längre tid. Vi ville ändå pröva båten när vi ändå har god tid på oss och det verkade som mycket skönare än att sitta inträngd i en svettig minibuss.

Båten tog oss sist och slutligen endast till Savanketh och därifrån är det ännu över 100 km till Si Phan Don. Vi hade inte planerat hur vi skulle komma videre då vi inte var säkra på hur långt vi skulle komma (dom andra i båten gjorde bara en dagsutflykt och skulle inte åka videre). Där började vi sedan bara gå åt det håll vi trodde var rätt (fanns inte så många andra alternativ) att hitta nån större väg där vi skulle kunna hoppa på en buss. Efter att vi gått en stund stannade en man och frågade var vi var påväg. När vi berättade sa han att vi var påväg åt fel håll och att vi borde gå till ett ställe där vi skulle komma över floden, eftersom vi alltså var på fel sida. Han skjutsade oss till stället där man kom över floden och en man med en liten flotta förde oss över floden för 10.000 kip (1 euro)

När vi var framme på andra sidan började vi igen gå för att hitta den stora vägen som går mellan Pakse och Si Phan Don. Vi var i en liten by där de knappast såg så ofta turister. Alla tittade på oss och många hälsade. En del försökte säga eller fråga nånting men ingen kunde engelska. Massor med barn kom springande till oss och alla ville säga hej och röra oss (säkert för att vi var så vita). Till slut hittade vi en gubbe som vi med hjälp av guideboken förklarade åt var vi skulle och han förde oss till en korsning där vi kunde hoppa på en buss.

Vi visste inte hurdana de lokala bussarna skulle vara så vi liftade till den första bästa som var en minibuss. Den stannade och vi sa vart vi skulle och de visade bara att hoppa på. Där var typ åtta lokala, och ingen verkade kunna engelska. Alla skrattade och tittade på oss och försökte prata med oss. Hela vägen (2 timmar) vände de sig med jämna mellanrum och tittade på oss. Minibussen stannade några gånger på vägen och gubbar och gummor hoppade ut för att gå och kisa i buskarna :) hela vägen spelades laomusik och alla fönster var på vidgavel. Vägarna här är i dåligt skick så de hoppade och skuttade massor. Vi hann se mycket fina landskap och byar på vägen. Härtills har vi inte sett så mycket när vi bsra rest på nätterna.

Efter ungefär två timmar kom vi fram till vattnet och för att komma videre till någon av öarna måste man ta färjan. Bussen åkte på färjan och tog oss över till Don Khong som är den största ön. Där lämnade bussen av oss vid turistinformationen. De andra passagerarna hjälpte ut oss och klappade på oss och skrattade och vinkade och så åkte de videre.

Vi hittade en restaurang där vi åt och frågade sedan ägaren hur vi skulle komma till Don Det (vi hade på förhand bestämt att vi ville dit då där lär finnas mycket backpackers och annars också vara lungt och vackert). Det gick en båt fit varje dag och båten hade redan gått. Man kunde också betala för en privat båt, men det var ganska dyrt (250.000K, dvs. ungefär 25€) och resan skulle ta en och en halv timme. Vi bestämde oss för att ta den privata båten fast den kostade nästan två dagsbudgeter för vi ville bara komma fram. Vi har inte varit längre än en natt på något annat ställe än i Bangkok och ville nu bara hitta någonstans vi kunde stanna en längre tid.

Båten tog oss fram och sedan var de bara att välja mellan öns alla bungalows. Vi valde en som ligger alldeles vid fliden och lite längre bort från "centrum". Ön är ändå ganska liten så det är inte frågan om långa avstånd. När vi checkat in och lade oss i hängmattan på vår egna terrass var det nog hittills den bästa stunden på resan. Resan hit va lång och dyr men det var de värt, vi hann se massor och både jag och Otto tycker att det här var den absolut bästa dagen hittills!

Pakse

Nattbussen

Det enda man kan jämföra det här med (både hur den såg ut och hur det kändes) är nog nattbussen i Harry Potter.

Laos

Imorse kom vi fram till Laos. Vi hamnade att köa en hel del för att få vårt visum, men annars gick det bra. Från gränsen tog vi buss till Viantiane och har gått omkring här hela dagen. Staden är liten och det finns massor av fina byggnader men det känns ändå som om vi sett tillräckligt så vi tänkte åka vidare redan imorgon. Vi tänkte ta nattbussen till Savannketh i mellersta Laos.

På tåget hit och vid gränsen träffade vi några andra som var påväg till Laos och de skulle till Van Vieng. Så vi tänkte åka med dom dit, när det ändå är nära Vientiane. Men håller oss ändå till vår ursprungliga plan, alltså söderut och tillbaka :)

Mat!

Vi var just och åt på en restaurang som enligt lonely planet har den godaste och mest autetiska maten här. Den här maten förtjänar faktiskt ett eget inlägg, SÅ gott! Vi beställde traditionell soppa, traditionell nudelsallad och vårrullar. Bland de godaste jag nånsin ätit! Dessutom fick man sås att dippa i och sallad och örter. Är lite osäker att äta sallad då man hört så många skräckhistorier om hur dom tvättar salladen med kranvatten. Men tur vågar Otto äta allting så ser ja hur de går för honom :)

Förrästen åt vi också en liknande soppa till lunch, den var också helt god men sjukt svår att äta. I soppan simmade dessutom en grisfot, gav den goda smaken antar jag. Nu nattmarknad!

På nattåget

Imorse checkade vi ut ur vandrarhemmet där vi bott de två senaste nätterna och tog taxin till tågstationen. Där lämnade vi sedan rinkkorna och gick till chinatown som låg alldeles bredvid stationen. Jag har aldrig tidigare varit i någon chinatownstadsdel tidigare, så det var roligt, såg ut som i filmerna, med lyktor, marknader, små skumma butiker.. men skillnaden var bara att man kände alla dofter (och lukter) och upplevde stämningen. Synd att jag inte kan sätta alla fina bilder vi tagit med kameran.

Nu är vi på nattåget till Nong khai, som ännu ligger i Thailand,  men därifrån kan man ta buss över gränsen till Laos. Tåget är framme nån gång på morgonen och sedan byter vi till buss. Att komma över gränsen lär vara ganska lätt, men får se hur de går imorgon. Nattåget är förrästen ganska mysigt. Jag och Otto har de övre sängarna och ligger brevid varann med gången emellan. Jag ligger och läser och äter chokopinnar. Tror vi kommer sova gott här när de skakar och skumppar :) lite rädd för att falla ner då sängen är smal, men tur spände konduktören fast två remmar mellan sängen och taket, som hjälper kanske lite.

Inget wifi på tåget så publicerar inlägget när de går!

Bilder