bilder 1

Picnicfilt

Nam Phu

Det var det här jag mende innan med strömledningarna..

♥

dagen

Idag har vi hunnit med ganska mycket. Vi åt lunch på "the pizza company" och det var verkligen en miss. Smakade super äckligt och dyrt var det också. Och då bestämde vi att nu har vi fått tillräckligt av västerländsk mat så nu går vi tillbaka till bara lokal mat. Så till middag åt vi grillad fisk, det var supergott! Sedan åt vi ännu grillad bläckfisk till kvällsmål.

Vi var också till Laos national museum. Det var Laos historia enda från stenåldern till nutid. Det var mest bara gammla foton och massor med vapen. Jag skulle gärna ha sett mer av vardagliga saker, typ redskap och gammla kläder och sånt. Vilket det nog också fanns lite av men mest var det bara foton från krig. Det fanns ofta men inte alltid engelsk text men översättningarna var inte alltid dom bästa. Så är inte så mycket klokare gällande Laos historia än jag var innan :) vi har båda funderat på hur kommunismen fungerar här i praktiken, har försökt googla men hittar imgenting skrivet. Undrar hur det t.ex. fungerar här med arbete. Här finns inga kassamaskiner nånstans så de kan ju inte har ingen koll på vad de säljer och dessutom har de sällan utsatta priser heller.. Det är väl meningen att alla ska tjäna ungefär lika mycket på sina jobb men förstår inte hur de alls kan gå på plus. För det mesta tar alla bara lungt och t.ex. tuktuk kuskerna här verkar aldrig ha några kunder.

Efter nationalmuseumet gick vi på massage. Otto prövade också "herbal sauna". Han tyckte det påminde ganska mycket om en vanlig ångbastu. Massagen var en oljemassage för hela kroppen. Helt ok, men de tar inte i så hårt som man är van med och trycker och tänjer också. Massören stiger upp på massagebänken och typ sätter sig på en, haha :) men helt värt pengarna var de (9e för en timme utan olja skulle bara ha vari 5e).

Imorgon är det vår sista dag i Laos. På tisdag morgon flyger vi till Malesien. Undrar vad vi ska hitta på för program tills imorgon.

Söndag

Wifin på hotellet har mitt i allt blivit super dålig och det är helt omöjligt att sätta upp bilder. Just nu sitter vi i parken och använder wifin från en restaurang i smyg. Den är tyvärr inte heller så bra. Idag har en av mina allra bästa kompisar födelsedag och jag saknar henne och alla andra så mycket! Det kommer bli sååå roligt att komma hem sen och träffa alla. Och sen är det dessutom bara några veckor till vappen och till våren. Men känns att man missar så mycket av allt som händer i alla kompisars liv när man inte pratar eller ses dagligen. På skype berättar man ju bara det "viktigaste".

Värmen fortsätter här. Över 30 grader idag igen!

Min svajiga 80-tals pannlugg. Så blir den utan plattång!

Lördag

Så vi har varit nu några dagar i Vientiane. Vi har inte gjort något speciellt, ätit gott och suttit i solen. Här har mitt i allt blivit så otroligt hett. Så som jag trodde det skulle vara innan vi kom hit. Nu längtar vi båda verkligen till Indonesien och stranden. På tisdag morgon flyger vi till Bali ♡

Vi har varit och ätit på ett italienskt ställe och supergod pizza, på reys grille och ätit supergoda hamburgare och på ett indiskt ställe och åt god indisk mat och idag blir det turkiskt! Sedan åt vi morgonmål på Scandinavian bakery men det var nog inte alls så skandinaviskt. Allt bröd här är sött, ljust och mjukt, saknar jälkiuunipala!

Idag var vi och gå till ett stort markanadsställe där de sålde allt mellan himmel och jord, kläder, mat, krimskrams. Det var ganska annorlunda än det vi sett hittills i Vientiane. Hittills har alla som bor här verkat ganska rika och vi trodde vi redan sett nästan hela staden då den inte är så stor. Annars är här ganska fina byggnader och mysiga matställen och allmänt ganska rent och fint men det här var något annat. Och inte en enda turist.

De hade en stor hall där de sålde kött i olika former och jag trodde jag sett smutsiga saluhallar tidigare men de kan inte ens jämföras med det här. Har aldrig sett så många flugor. Och en sån lukt. Kan int förstå att människor kan äta det kött som legat där hela dagen. Fast kanske jag själv också ätit det på någon restaurang. Vi väntade bara när vi skulle se en råtta. Men kanske de kommer först fram till kvällen. Där fanns bl.a. hårigt skinn som låg och drog i ett ämbar, huvuden av olika slag, oigenkännliga inälvor, ja allting. Och ingenstans ens ett försök till nerkylning. Inte ens en endaste isbit någonstans och allt täckt med stora svarta flugor. Och idag är det ändå 33 grader och molnigt. Vad skulle evira ha sagt? Blir folk inte sjuka av att äta det där?!

Sedan har vi också försökt planera vår Indonesien resa lite noggrannare. Det har blivit lite fram och tillbaka här i Laos och därför gått onödigt med pengar på att åka hit och dit. Så vad vi kommit fram till är att vi flyger till bali, flyger därifrån till kota ambon i maluckerna. Gör där lite "islandhopping" (dvs. resa från ö till ö) sedan tar vi oss  till Manado i Sulawesi reser längs med kusten till Makassar eller också flyger dit beroende på hur mycket tid vi har kvar. Efter makassar till komodo national park för att se på komodo ödlan. Sedan tillbaka till Bali och flyg därifrån till Bangkok. Då reser vi lite mer som ett O och behöver inte åka tillbaka till de platser vi redan varit på, som vi dumt nog gjort här. Förutom Bali då.

Lägger upp bilder i ett nytt inlägg för att försökte sätta dom just hit i samma och de ledde bara till att allt låste sig och jag hamnade skriva hela inlägget pånytt.

Faror

Nu ha vi kommi till Vientiane. Var lite orolig då vi flög med Laoairline men det var faktiskt riktigt bra. Däremot igår när vi kom tillbaka från gibbon experience åkte vi längs en krokig väg där alla körde som galna. På ett ställe var det två bilar som krockat superilla och ambulansen hämtade några mänskor men en lämnade dom kvar som bara låg blodig på marken, tror han va död. De va så äckligt att se. Usch, usch, usch! Sedan till näst låg en stor rekka omkullvält i diket och massa vattenmeloner låg utspridd överallt. Var så glad när vi kom fram! Och så idag när vi kom hit gick jag och sitta med våra väskor på ett café medan Otto sökte ett rum åt oss. Så när han kom tillbaka berättade han att han gått på en gata och en stor tvåvåningsbuss hade kört längs gatan och den var så hög att den tog i strömledningarna och rev sönder dom och massa gnistor flög åt alla håll och alla mänskor bara sprang. Tur var han så långt ifrån att det inte hände något.

Alltså strömledningarna här är så sjuka, stora buntar av ledningar hänger bara överallt och hur som helst. Tror att ingen har någon reda på dem. Vill nog int göra någon orolig eller någå med det här inlägget men vill bara skriva det här för det gör mig så chockad hur det kan vara. Man blir så tacksam över hur bra t.ex. strömmen är skött i Finland. Och angående trafiken så har de säkert massa oskrivna regler här i trafiken och är säkert också vana att köra längs dom här krokiga vägarna.  Ofta kan de inte ens köra så hårt när vägarna är i så dåligt skick. Det här var faktist dom första olyckorna vi sett på hela den här månaden vi varit här.  Men ändå så blir man så chockad av hur farligt det ser ut. Inga hjälmar, säkerhetsbälten, ingenting!  Och hörde dessutom att man alltid måste ge väg åt rekkorna för deras bromsar fungerar inte. Låter så sjukt!

Ännu på tal om dåliga vägar så minns inte om jag sagt det men alla vägar är så sjukt dåliga här. Det kan finnas stora hål till och med här i staden som inte är märkta på något sätt. De är så ovanligt, har aldrig tänkt på hur bra vägarna i Finland sköts. Och i fall det finns något hål nånstans är det alltid utmärkt..

Samma sak när vi besökte grottan i Vang Vieng. Alla turister bara in i grottan och på eget ansvar inga riktningar, utgångar eller hål och gropar utmärkt. Och på Gibbon experience då vi bara blev lämnade ensamma i djungeln och använde ziplines på egen hand. Sånt sku aldrig någonsin hända i Finland. Är man överbeskyddande i Finland? Ingen behöver tänka själv och inget ansvar behöver man heller ta. Har känts konstigt när man märkt att man gör saker som faktist är ganska farliga och ingen är där för att varna utan man måste själv tänka och vara försiktig, man är så van med alla varningsskyltar och anvisningar hemifrån. Men bra har det ändå gått hittills!

Tillbaka i Houay Xai

Nu är vi tillbaka från djungeln. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Gibbon Experience innan. Hade läst mycket positiva kommentarer på nätet men kunde inte ändå tänka mig hur det skulle vara. Nu efteråt kan jag säga att det var SÅ roligt och annorlunda.

Vi fick först en liten presentationsvideo och säkerhetsanvisningar på kontoret och därefter åkte vi ca. två timmar med bil till en liten by utanför djungeln som alltså också är en nationalpark. I byn mötte vi guiderna som tog oss med till "basecamp" där vi fick utrustningen för ziplineingen. Sedan delade vi in oss själva i två grupper. Vi var ca 20st och trädhusen vi skulle bo o rymde bara 10pers. Sedan började vi gå till vardera hus. Det var så tungt eftersom det var nästan bara uppförsbacke och ojämn terräng. På vissa ställen tog man en zipline, alltså en vajer som går mellan två träd. Detta för att ta sig fram snabbare, det skulle ta lång tid att gå ner i en dal och uppbigeb men nu kunde man bara åka snabbt över på en minut. Första gången var jag så nervös, man var fast i remmar och sedan satte man bara fast sig själv med krokar och sen var det bara att åka iväg. De va så otroligt fin utsikt, då dom här vajrarna var ca 150m ovanför marken och långt ovanför trädtopparna. De va så roligt och man kämde sig umderligt trygg fast det gick fort och man var högt uppe. Vissa banor gick så snabbt att man måste själv bromsa för att inte krocka medan andra var så långsamma att man inte kom riktigt fram utan måste dra sig fram med händerna sista biten.

Efter ca. 2h kom vi fram till vårt trädhus dit man också kom via en zipline. Vårt hus var 50m från marken i en stort träd och hade dusch, toalett och sovplatser i tre våningar. Huset hade tak men inga väggar. Det var så fint, har aldrig sett något liknande! Coolast var att stå och duscha i en "regnskogsdusch" och titta ut i djungeln och i vesssan såg man också marken genom golvet. Maten hämtade guiderna längs med ziplinen. Och maten var god! På kvällen följde guiden oss till ett ställe där vi kunde använda olika ziplines och sedan lämnade han oss där ensamma och vi kunde åka så länge vi ville eller tills solen gick ner.

Nästa dag gick vi och tittde på ett annat hus. Vägen dit och tillbaka var sååå lång och tung att jag trodde jag skulle dö. Trädhuset var mindre än vårt och högre upp. Där bodde också en katt. På eftermiddagen åkte vi ännu lite zipline fast vi alla var helt dötrötta. Det var så mysigt att sova där under stjärnorna och lyssna på alla djungelljud. Nästa dag gick vi bara tillbaka till byn och sedan tillbaka till Huay Xai. Vi hörde gibbonaporna sjunga första morgonen och vi såg även svansen på en apa men är inte säkra på om det var en gibbon. Andra djur än fåglar och spindlar såg vi inte. Men en av männen i vår grupp hade hört ett djur springa i köket första natten. Kanske en trädråtta! Tog massor med bilder och videon med kameran. Inte så mycket med telefonen för var rädd att tappa den!

Men sammanfattningsvis så var verkligen gibbon experience värt pengarna. Nästan bara det att få sova i trädhuset gjorde det värt pengarna! Men det var nog också helt super att få åka zipline. Närmare så kommer man nog inte att flyga! :) förutom flygplan då. Huh, det blev långt.. så svårt att förklara och bilderna säger inte ens hälften men ni kan se dom där uppe för dom kom i misstag dit och inte under som vanligt och orkar inte flytta dem :)

Tidig morgon

Tänkte ännu skriva och klargöra att vi inte kommer att ha internetanslutning förräns tidigast på onsdag kväll (vår tid). Så ingen uppdatering här! Hoppas på att Gibbon Experience är värt pengarna och att det är mer roligt än jobbigt. Ska försöka ta bilder med telefonen också ända tills akkun tar slut. Finns alltså ingen ström heller. Spännande!!