torstai 6. maaliskuuta 2014

Äntligen lite bilder

Togean, kadidiri.

Togean, Fadhila, där vi bara stannade två nätter.

Fins stränder!

Paradis!!

Dödskallar i en av grottorna där de begraver människor (tidigare inlägg). Guiden sa att benen är riktiga, men.?

Okej, nu två hemska bilder. Skulle inte klara av att fota det här själv och lägger inte så gärna upp det heller, men det här var i alla fall vad vi såg på begravningen..


Levande gåvor till den avlidnes familj.

Offer buffeln styckas upp och sätts sedan i grillen så att gästerna får mat.

Och en glad bild från igår kväll för att pigga upp! Mer bilder snart..

Dagen

Idag har min mamma födelsedag. Många, många grattiskramar! ♥♥

Idag åkte vi med bil upp till ett högt berg och från toppen hade man en helt sjukt vacker utsikt över risodlingar, staden rantepao och bergen runt omkring. Sedan åkte vi också till en by där de väver och säljer tyg. Jag kunde såklart inte hålla mig utan köpte två borddukar. Mönstret symboliserar alltid något, på dem jag köpte fanns "ögat" och såklart vattenbuffelns symbol. Den röda färgen på dukarna är av chili, det gula av saffran och det blåa av indigo. Efter det åkte vi ännu till by för att se på mera vackra hus. Husena har så otroligt vackra mönster och färger och alla mönster och symboler betyder något. Alla mönster är inristade för hand med kniv och sedan målade. Otroligt!

Här kan ni se lite av husen. Formen på taket syboliserar vattenbufflarnas horn. Ska sätta lite bättre bilder på husen (och från igår) men måst be Otto skicka dom då det är med hans telefon vi fotat.

Och här är borddukarna. Och våra fina fotbollslakan :)

keskiviikko 5. maaliskuuta 2014

Marknad, begravning och gravar

Idag hyrde vi en bil och en guide och har varit på begravning, marknad, tittat på gravar och på hus. Vet inte vart jag ska börja för vi har idag sett så många sjuka saker men också fina.

Vi började med marknaden. Det är en stor marknad där de säljer det mesta. Marknaden ordnas var sjätte dag och människor kommer långa vägar ifrån för att köpa och sälja. Förutom det vanliga dvs. grönsaker, frukter, fisk och kläder sålde de också levande hönor, vattenbufflar och grisar. Bufflarna är mycket viktiga och dyra här. Priset beror på färgen, hornen och storleken. De verkar ta bra hand om bufflarna, de handplockar gräs åt dom eller "går ut och går" med dom på åkern så de kan äta och tvättar dom t.o.m. med schampoo. Till slut hamnar de dock som offer på en begravning. Det värsta på marknaden var ändå grisarna. Små kultingar hölls flera stycken i stora säckar och det fanns SÅ många. De stora grisarna knöts i fötterna och satte bambupinnar under och ovanför så de inte kan röra sig och så de är lättare att bära. Grisarnas skrik var hjärtskärande när de knöts upp på pinnarna. Alla grisar var alltså levande.

Efter marknaden var det dags för begravning. Som gåva till familjen ska man hämta tobak eller en gris. Vi valde tobak. De bygger fina rum eller terrasser enbart för begravningen där gästerna sitter. De närmaste släktingarna var klädda i fina traditionella dräkter. Begravningarna här är en glad händelse, inte ledsam som för oss. Vi blev bjudna på olika kex, kakor samt och te. Överallt låg levande bundna grisar och spratlade och skrek (gåvor från gästerna) och mitt i allt hade de dödat åtminstonen tre stora vattenbufglar som de styckade med en yxa. Det var så hemskt och konstigt att de nu känns som overkligt. Bufflarna var redan döda men jag tyckte så synd om de stackars grisarna. Och blod överallt. Vissa grisar höll de på att grilla alltså de sprutade eld på dom. De var så sjukt. Vi alla mådde illa.

Efter begravningen åkte vi för att se på baby gravar. Förr i tiden (ca 100år sedan) begravde man babyn som dött spädbarnsdöd i stammen på stora träd. De tänkte sig att babyns själ således växer vidare. Par som inte kan få barn går ibland till gravarna och ger offergåvor som dockor och leksaker till själarna. Men gravida kvinnor ska inte besöka gravarna för då kan babyn i magen bytas ut med en av de döda babyna. Graven görs så att de gröper ut ett hål i stammen och babyn lindas in i vita lakan och sätts i hålet i sittande ställning. Hålet täcks sedan över med en lucka de gör av palm. Sedan efter många många år växer hålet igen och bayns själ har gått videre.

Eftet detta besökte vi en grotta där man begravar människor. Här begravas människor alltid i sten för att de inte ska "smutsa" jorden.  I grottan fanns massor med riktiga dödskallar och benknotor och även dockor, eller statyer som de gör av den döda. Det är riktigt svårt att förklara allt vi hört om de traditioner de har angående döden och begravning.. det är riktigt invecklat.

Efter det var vi ännu till en liten by och tittade på de traditionella husen. Ska lägga upp lite bilder och skriva om dem lite senare. Nu är jag helt slut!

:)

tiistai 4. maaliskuuta 2014

Ampana-Rantepao

Från Togean tog vi färja till Ampana, där stannade vi en natt. Sedan tog vi buss till Poso och sedan bil till Tentana där vi också stannade en natt. Sedan åkte vi buss hela dagen till Palopo och övernattade där och följande dag åkte vi bil till Rantepao som ligger i Tana Toraja.

Tana Toraja verkar här tills som en mycket speciell och intressant plats. De bygger sina hus på ett traditionellt sätt, de är riktigt fina. Ska försöka ta bild på det imorgon. Det som detta ställe är mest känt för är begravningarna. De räcker oftast i många dagar och kostar väldigt mycket (700 000$). De dödar även vattenbufflar och har tjurstrider. Hur många bufflar de dödar beror på hur viktig personen varit, dvs. vilken kast de hört till. Sedan styckar de dem och grillar dem som mat till gästerna. Vet inte ännu så mycket mer men vi kommer gå på en sån begravning imorgon. Sedan ska vi också gå på en stor marknad. Ska bli intressant!

lauantai 1. maaliskuuta 2014

Togean

Nu har det varit tyst i bloggen några dagar, dom dagarna har bestått av sol, saltvatten, hängmattan, hundvalpar, spelkort och fisk! Och ingen signal på telefonen. Om det inte vore för det skulle vi säkert ännu vara där.

Togean är verkligen ett paradis. Så turkost vatten som det bara kan bli, vit sand, oändligt med snäckor och koraller, fiskar i alla färger, palmer.. allt som hör ett paradis till! Och även en orm i paradiset, men kan inte skriva den historien hit för den måste berättas muntligt. Det var i samband med coconut crab tour (inte coconut grab tour som Otto trodde) haha. Det var djungeln i mörkret med pannlampor!

Största delen av tiden var vi på en liten ö som hette Kadidiri. På ön fanns tre ställen att bo på, vi bodde på det billigaste. Till rumspriset hörde tre mål mat per dag, som för det mesta bestod av ris och färsk fisk. På dagarna simmade och snorklade vi. Fast jag tyckte det var lite skrämmande att snorkla då det fanns riktigt stora fiskar och då vattnet var grunt på många ställen och där fanns giftiga "merisiili" på bottnet. En dag var vi på utflykt till en jellyfish lake, dvs. en sjö som bildats efter istiden och maneter har blivit kvar i sjön då isarna smällt och vattennivån sjunkit. Vi simmade i sjön som var full av dem. Vattnet var riktigt varmt och de bränns dessutom inte heller som de oftast gör för de har tappat sin försvarsförmåga då de inte behöver den i sjön då det inte har några fiender.

Efter tre nätter hade vi tänkt oss att vi skulle byta ö. Det var inga andra unga på det stället vi bodde och vi hade redan fått lite långtråkigt, men just då vi hade bestämt oss att åka följande dag så kom det mänskor i vår ålder och vi stannade två nätter till.

Vi bytte sedan till en liten ö utanför en by som hette Katupat. Där stannade vi dock bara i en natt. Ön var riktigt fin och man fick låna kanot gratis men det var en riktigt mystisk stämning där. Det berodde kanske på franska gamlingar och två gubbar från vitryssland varav den ena såg exakt ut som huvudpersonen från itse ilkimys, haha. Både jag och Otto tänkte det genast!

Idag kom vi med färjan till Ampana och skall åka landsvägen tillbaka till Makassar och därifrån tar vi båten till Flores. Nu har jag såklart inte igen tagit bilder med telefonen för vi hade bara el på kvällarna och kom aldrig ihåg att ladda telefonen och orkade inte heller bära med mig den när jag inte kunde använda den. Men har i alla fall fotat ganska mycket med kameran. Någon enstaka bild tog jag i alla fall...som jag tydligen laddar upp imorgon eftersom det nu vägrar. Gonatt härifrån ♡

torstai 20. helmikuuta 2014

Gorontalo

Idag var vi och se på ett vattenfall. Det var ungefär en timmes gåväg genom skogen dit. Här är super fuktigt och hett så vi var genomblöta av svett när vi kom fram. Och sedan simmade vi vid vattenfallet. Det var alldeles klart och svalt vatten så det var verkligen skönt!

Stället vi bor på är super mysigt. Alla rum finns runt en stor innergård och det är grönt och fint och de har livemusik varje kväll. Dessutom billigt.

Det är svårt att förklara men det som är det konstigaste någonsin är att alla lokala bara stirrar och stirrar och stirrar, tar bilder i smyg, frågar om de får ta bilder, ropar "hello mister/miss" och "bule" som är typ ett ord för utländsk eller vit och "pintu" (eller någå sånt) som betyder vit. Förstår inte alls vaför, men ett holländskt par (som varit här längre än vi) förklarade att det är viktigt för dem att ha sett en vit person och att de vill ha bevis på det därför bilderna.. sedan vet jag inte varför det är så viktigt. När vi va på cafe fick vi gratis donitsar med våra drickor. Och alla står bara och stirrar och fnittrar.. har aldrig varit med om något liknande!

Nåja, imorgon går båten till Togean. Ska bli så skönt att komma till stranden, hängmattan och bara ta det lungt! Ikväll ska vi dricka det enda med alkohol vi hittat här. En liten flaska skumvin med 5% :) indonesien är ju ett muslimland!




tiistai 18. helmikuuta 2014

uppdatering

Ikväll flyger vi som sagt till Gorontalo. Där finns säkert ännu wifi så kan uppdatera därifrån. Men på Togean Islands finns det varken internet eller ens telefonkontakt så det kommer att bli tyst här på bloggen medan vi är där.